preciousbaby

Jag tycker om när saker fungerar så som jag vill att det ska. Som när man ringer till elbolaget och får prata med en gullig kille som heter Per och har världens sötaste dialekt, och han hjälper en att starta ett elavtal så att man slipper leva i mörker på nya stället. Sen ringer man till nya kommunen och frågar om det här med barnomsorgen, då får jag prata med en trevlig snubbe som säger att det inte alls är några problem med att Robin ska gå kvar på samma dagis. Härligt! Lite papper som ska fyllas i och skickas iväg, och några fler samtal som ska ringas, men sen så. :-)

Sen något helt annat.. Jag kände mig lite ensam imorse när jag gick hem från dagis, så jag tänkte jag skulle ringa någon och prata en stund, så det gjorde jag. Först ringde jag Lottie, hon svarade inte. Sen ringde jag Conny, han lät nyvaken (vilket han var) och ville snooza en stund, så jag lät honom sova vidare. Sen ringde jag Eddie, han sov, men svarade och lät inte alls lika gullig som Conny gjort. Jag kallade honom för dum när han hellre ville sova än att hålla mig sällskap, då sa han att så är det och la på. Gulligt. Sen ringde jag Jannicen fastän jag inte trodde att hon skulle svara, och döm av min förvåning när hon gjorde det. Tydligen började hon inte alls så tidigt som jag trodde. Så lite sällskap fick jag på min fyra och en halv minut långa promenad. :-P