preciousbaby

Inatt/imorse så hade jag ett väldigt långt och otroligt givande samtal med en kompis. Ni vet, ett sånt där djupt skitsamtal som man alltid ångrar dagen efter? Det konstiga är.. att jag ångrar det faktiskt inte, men jag känner mig som en totalidiot.. en riktigt dryg och jobbig människa. Jag har gått hur länge som helst och väntat på att någon ska säga till mig, ska sätta ner foten i marken och verkligen säga ifrån. Han gjorde inte det, men han berättade något som var ungefär likvärdigt med det. Han såg mig och jag kände att jag vill nog inte bli sedd ändå. Fan, fan, fan!