preciousbaby

Fick den kommentaren av min rara mor idag på jobbet. Bara för att jag nämnde att jag hade hämtat ut ett par arbetsbyxor i en större storlek. Sen att man har gått upp åtta kilo sen man började i somras är det kanske ingen som har märkt? Först nu har jag tröttnat på att gå runt i för små byxor och tagit mig i kragen. Varit lite för lat för att orka göra något åt det. Så snart kanske man ska ta sig i kragen ytterligare en gång och sätta igång med träningen igen?

Hm.. sen så för ironins skull så gjorde jag ett grav.test igår, som visade negativt. Vad är det för fel på min kropp.. var har den där äckliga saken, som annars envisas med att komma varje månad, tagit vägen?

"Jag tror jag
formulerade mig fel.
Jag menade 'jag
hoppas i varje fall att
du har det trevligt'.
Faktiskt! Hehe...
Smulan. Ordmärkaren."

Ibland så tänker man om. Tänk om.. tänk om inte. Då blir jag lite rädd och samtidigt väldigt lättad. Åkte med en förare i fredags, och vi pratade om det här med hur man förändras med åren och av erfarenheter. Jag sa att jag inte vågade tänka på var jag hade varit om jag inte hade fått Robin. Vet inte hur man ska fortsätta på det här inlägget. Hade en tanke bakom, men den är borta nu. Hur som helst.. efter en barnfri helg, så är jag helnöjd med att vara hemma igen med min lilla pojke. :-)

"Hade det inte varit för henne hade jag friat för länge sedan.."

Snacka om att förstöra något som kanske fanns där.